Japp, nu är han borta. Försvunnen. Föralltid. Nej inte riktigt för alltid men det känns nästan så. Han kommer inte hem förens på torsdag eller fredag ju.. Imorse låg vi och kramades extra mycket innan han åkte. KOM TILLBAKA!
Jag har aldrig sovit i lägenheten själv innan, lite läskigt må jag säga. Jag har endast somnat utan honom en gång här och det var när han skulle hämta hem några kompisar från puben samt hans föräldrar från Öland. Bönade och bad att han skulle vänta tills jag somnat men icke. Ok, jag erkänner att det kom en tår eller två sen... Men den natten somnade jag bara utan honom, han kom ju tillbaka några timmar senare. När jag sov en natt i Emmaboda satt jag uppe vid tvn mitt i natten och bara väntade på att bli jättetrött. Satt bara och saknade honom.
Är inte detta sjukt?! Vi har bara bott ihop sen i slutet av november liksom. Visst, jag fattade att vi skulle bli mer beroende av varandra när vi flyttade ihop men inte såhär. Kan man ens kalla det beroende? Besatt vill jag nog nästan påstå!
Mamma och jag pratade innan och hon sa att jag fick ringa om jag kände mig ensam eller behövde prata. Om jag inte ville sova själv så var det bara att köra till Emmaboda. Hos förstår minsann min mamma. Kan säga att hon inte heller blev så lycklig nätterna Kent har jobbade natt. Imorgon kommer dom till Kalmar så ska nog hänga på dom hem sen.
Nu ska jag försöka sluta (läs: fortsätta) whina, dricka lite drickyoggi och köra in till stan. Har redan fixat lite till alla <3-dag men vill hitta någonting till. Vi kom egentligen överrens om att vi bara skulle köpa något litet men jag är ju som jag är. "Du sa aldrig att det var bara en småsak!?". Oupsi. Men ska bara hitta något litet nu, på riktigt. Man behöver ju faktiskt inte köpa något utan istället bara tillbringa tiden ihop. Det är ju upp till var och en. Jag gör gärna båda :)
Sluttjaffsat. Hej dååå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar