Varje gång jag är inne på Aftonbladets hemsida så undviker jag inläggen om svälten i Afrika. Snabbt som tusan bläddrar jag förbi, klarar inte av att läsa eller se klippen. Jag klarar inte av att se barn lida. Jag började liksom gråta när Annie och Jessica berättade vad dom hade sett i Gambia och Sri Lanka. Jag skulle ju dö om jag åkte ner dit.
Sen såg jag den här filmen, som jag sett innan, där Casey Heynes blir retad av en liten spillevink. Slagen och ansiktet och i magen. Jag får så ont i magen av att se barn som blir retade, mobbade osv. Ärligt talat så låg tårarna bakom ögonlocken. Men Casey får tillslut nog. Under hela hans skolgång hade han blivit retad och nu orkade han inte med det mer. Så han lyfter upp spillevinken och dänger ner honom i marken. Hemsk? Nopp, det tycker inte jag. Vissa kanske tycker det är för jävligt att han hämnades och inte sa till en fröken eller sa till på skarpen. Det är lätt att bli ännu mer retad om man går till fröken, men jag skulle själv inte sagt till ungen att slå tillbaka om jag var fröken. Det hade jag aldrig gjort, det vill jag klargöra. Visst det kunde gått jäkligt illa och vissa på Aftonbladets hemsida skrev att man måste tänka efter innan man gör något. Men är man 12 år och bara vill ha slut på skiten så tänker man inte efter vad som skulle kunna hänt. Det gör man inte. Ska jag slå tillbaka på min mobbare så han ger fan i mig? Nej, han kanske knäcker näsan, bäst jag låter bli.
Varför kan inte allt vara bra? Varför kan inte barn få vara barn och vara lyckliga? Önskar att jag bara kunde svinga mitt trollspö och allt blir bra.
Nej nu är jag lite för blödig här bäst jag lägger ner ;) Hoppas inte någon tog illa vid sig av mitt lilla avreagerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar