Drömmar

I morse när jag vaknade så kände jag att jag bara ville snooza lite men jag somnade tydligen om.

Den 2/8 2009 dog en väldigt fin kille vid namn Marcus, som jag även var tillsammans med i 3,5 år. Och jag drömde att jag såg honom överallt, men när jag kom fram till honom så var det någon annan.

Jag stod på mitt rum i Emmaboda och kollade ut mot gatan på paraden som var igång. Helt plötsligt ser jag Marcus och hans vän Wiberg gå arm i arm i sina kepsar. Här var dom inte 19 år, här var dom 5 år! Jag kutade ut och slet tag i Marcus men då var det en helt annan unge som inte alls var lik honom. Jag tittade mig förvirrat runt omkring mig och letade efter honom. Ledsen gick jag upp på mitt rum igen och kikade ut mot gatan. Då fick jag se honom stå bland publiken i keps och sin urgamla Ultima Thule-tröja. Återigen sprang jag ut på gatan och när jag kom fram så var han borta.

Detta upprepades x antal gånger i drömmen och jag stod tillslut bara och skrek och grät på gatan efter honom.

Det har ju hänt att man tycker man sett honom på långt håll, när det egentligen varit någon helt annan. Det är konstigt hur man tro och känna hopp att det är någon som man förlorat som man ser. Lustigt det där. Antingen är det någon som är väldigt lik bakifrån eller så ser man det man vill se helt enkelt.